Tandresorption är en relativt vanlig tandsjukdom hos katt. Den kallas också TR eller, med ett äldre namn, FORL. Det är bra att känna till sjukdomen, men den ska inte göra kattägande oroande: det viktigaste är att upptäcka munproblem i tid och låta veterinär bedöma katten vid misstanke.
Vad är tandresorption?
Vid tandresorption börjar delar av tanden brytas ner. Det kan ske vid tandköttskanten, i kronan eller nere vid roten. Förändringen kan vara svår att se hemma och katten kan fortsätta äta trots att tanden gör ont.
Tidigare användes ofta namnet FORL, feline odontoclastic resorptive lesion. I dag används ofta tandresorption eller TR. Det handlar inte om vanliga hål i tänderna på samma sätt som hos människor.
Hur vanligt är det?
Tandresorption är vanligt hos katt som art, särskilt hos vuxna och äldre katter. Exakta siffror varierar mellan studier och beroende på hur noggrant munnen undersöks. VCA beskriver en studie där 53 procent av katterna hade synliga tecken på tandresorption, och där tandröntgen ibland hittade förändringar även när inget syntes tydligt vid vanlig undersökning.
Det betyder inte att varannan katt kommer få stora problem, men det visar varför munhälsa och tandkontroller är viktiga. Många katter lever länge och väl, men tandbesvär kan lätt missas om man bara tittar på aptiten.
Hur är det med britt?
Det finns inget som tyder på att brittiskt kort- eller långhår som ras är särskilt drabbade jämfört med katter i allmänhet. Därför är det mest rättvist att beskriva tandresorption som en vanlig kattsjukdom, inte som ett särskilt brittproblem.
För brittägare är rådet detsamma som för andra kattägare: vänj katten vid munhantering, borsta tänder om det går, följ upp dålig andedräkt eller ändrat ätbeteende och låt veterinären kontrollera munnen regelbundet.
Tecken att vara uppmärksam på
- Dålig andedräkt eller rött tandkött runt en tand.
- Dregling, tandgnissel eller att katten smackar.
- Att katten tuggar på ena sidan, tappar mat eller äter långsammare.
- Att katten verkar hungrig men tvekar vid maten.
- Reaktion när du rör vid munnen.
- Synlig tandsten, skadad tand eller en tand som verkar saknas.
Vissa katter visar nästan inga tecken alls. En katt som äter normalt kan därför ändå ha ont i munnen.
Kan man förebygga?
Tandborstning, bra munrutiner och regelbundna kontroller hjälper mot plack, tandköttsinflammation och att upptäcka förändringar tidigt. Däremot kan man inte säkert förebygga tandresorption med tandborstning, eftersom orsaken inte är helt klarlagd och förändringarna kan sitta under tandköttskanten.
Tandprodukter, foder eller tillskott kan vara komplement om veterinären tycker att det passar katten. Välj gärna produkter med VOHC-märkning, men se dem inte som ersättning för veterinärkontroll.
Diagnos och behandling
Veterinären undersöker ofta munnen under narkos och tar tandröntgen. Röntgen är viktig eftersom förändringarna kan sitta vid roten eller under tandköttet, där de inte syns vid en vanlig titt i munnen.
Behandlingen beror på hur tanden och roten ser ut på röntgen. Vid vissa typer av tandresorption behöver både tandkrona och rot tas bort. Vid andra typer, där roten redan håller på att ersättas av ben och det inte finns tecken på annan tandsjukdom runt tanden, kan veterinären ibland välja kronamputation med rotretention. Det avgörs av veterinär och tandröntgen från fall till fall.
Det kan låta stort att dra ut en eller flera tänder, men för katten är målet att ta bort smärtan. Katter klarar sig ofta mycket bra efter tandutdragning, även när flera tänder behöver tas bort. Många ägare märker först efter behandlingen hur mycket piggare, mer avslappnad eller matglad katten blir.
Efter behandlingen får katten smärtlindring och ibland mjuk mat en period enligt veterinärens råd. När munnen läkt kan de flesta katter äta och leva ett gott liv även med färre tänder. Det viktiga är uppföljning, god munvård där det fungerar och att nya tecken på munbesvär tas på allvar.